Äntligen, äntligen!! Valpar! Ända sedan hösten 2008 är det planerat och hane utvald. Då tänkte jag att nä, föresten, jag väntar nog till vårlöpet i april. Men det kom inte i april, och det kom det brutet ben emellan. Med det brutna benet kom en massa komplikationer – till exempel MRSP bakterier. Vi fick vänta till de var borta och hoppa över årets januarilöp också.
Men nu i sommar har Sophi lämnat två fria MRSP prover med två månaders mellanrum. Nu räknas hon som fri!! Och kan därmed hanteras som en normal hund, och inte som en smittad :-)
Löpet väntades i augusti. Tur att vi hann med både rabiesblodprov (missade påfyllningen med 11 dagar i mars och fick börja om), MRSP prov nr 2 och ögonlysning innan. Tur också att Scot hann åka till Wales och tävla och komma hem igen! Det var lite nervöst där ett tag…
Ja, Ravensbrook Scot är det alltså som är far till valparna (ja, nu hoppas jag givetvis att hon är dräktig). Joel Svensson köpte honom från Skottland 2008 och jag såg hunden för första gången samma sommar. Spanade in Scot några gånger till på hösten innan jag bestämde mig. Scot såldes till Danmark 2010, så vi fick ju åka på en liten semester dit i år 
Jag har valt Scot för att han, precis som Sophi, är en hund med mycket driv. Scot har mycket pondus, kraft och mod. Sophi har också det, men jag skulle nog inte sätta ”mycket” framför utan det är ganska ordinärt. Båda två är också hundar med mycket motor och outtröttlig arbetsvilja, men de kan koppla av bra när det inte är arbete som gäller. Bra med socialt trevliga och lugna hundar
Hoppas på valpar vecka 42!
Joxter solkatt. lite trött…
Fler bilder kommer i hans galleri. senare…
Årets höjdpunkt, näst efter själva lamningen
Förra årets lamm var bra och jämna, men i år är de minsann ett strå vassare. Bättre bagge
Bara 4:or och 5:or radades upp, t.o.m. en bagge som fick en 6:a på färgen! Två baggar fick 5:or på helheten, och i övrigt bara femmor förutom han med 6:an på färgen då. Roligt! De ska visas på Riksbedömningen nu den siste augusti.
Det var lite lägre vikter i år, men majoriteten av lammen klassades i R – bra mycket bättre än förra året. De är alla jämna i färgen över hela kroppen, vilket man ju vill ha på pälsen.
Jag hade ju lite otur och fick bara två tacklamm, och sju bagglamm… Synd när man vill rekrytera. Det ena tacklammet är riktigt, riktigt fint, det andra något sämre. men jag ska behålla båda ändå!
Är så glad för mina ”gamla” tackor också. Särskilt hon med nr 18, som är mamma till förra årets 21-p-bagge och får ett bagglamm till riksbedömningen även i år!! En riktigt bra tacka är hon också i övrigt, även om hon egentligen har ”sämst” pälssiffror i flocken. Men det är ju så mycket att ta hänsyn till, det är ju det som är så roligt med avel!! Sen är det 88, hon har lämnar 2-3 lamm varje år, välväxta och med väldigt bra index. Hon är en riktig guldtacka!
Det slog mig nu att jag inte tagit ett enda foto av lammen i år…. bättring lovas!
Jag har åkt på två dressyrtävlingar (utom tävlan) i år. LC:2 kör vi. Första gången var vi i Ängelholm, det var 30 grader varmt och jag höll på att då i kavajen… Det är då man undrar vad man sysslar med. Jo jag åker ut med ponnyn så hon ska se sig om och vänja sig vid tävlingssituation. För van, det är hon inte. För henne tar det tid. I Ängelholm var det oj, där sitter två personer i en röd transport som man måste titta på. Dressyrstaket är också spännande, måste spänna sig och gå och snegla på dem – vilket leder till att hon blir spänd och det går bara asdåligt att försöka rida ett program.
Igår blev jag extra besviken. Det var en som red fram på en tom bana med dressyrstaket runt. Det kunde jag ju också gjort men jag tänkte inte på det. På framridningen gick hon väldigt fint och det kändes som om det skulle kunna gå bra. Men sen inne på banan var där ju staket – vilka det är en förutsättning att man går nära och avslappnad. Pinglan kör det där spända sneglandet… totalt ur form, totalt ur hand. Rusig i hörnen, alternativt inte ut i hörnen… Man hinner inte korrigera på fyra minuter, eller vad det nu tar att rida programmet. Hade ju varit bra om man fått lägga små volter här och där
Fick typ 50 % båda gångerna – nä, mer blir det inte när man är spänd ur form. Men jag tror att det kan bli mycket bättre poäng om hon bara går som hon gör på framridningen… Fick en fin kommentar, ”fin ponny” Annars ”försök rida din ponny i balans” – no shit, det är ju fasen det enda jag gör – försöker alltså….
Nä, får hoppas att hoppningen men Bella nästa helg går bättre!
Ursäktar de gigantiska knopparna på bilden – jag har inte ryckt manen, jag varken orkade eller hann göra fler flätor. Hm, de ser faktiskt större ut än vad de var… ser ju ut som golfbollar…
Jodå, jag har shoppat lite
Anledningen är att jag ska flytta i höst och ha häst och får hemma (skönt!), så Pinglan behövde helt enkelt en kompis. Funderade över att låna, men bestämde mig för att jag hellre ville äga. Hittade en finfin liten ettåring som jag sedan bestämde mig för att köpa
Då Pinglan är hopponny med fina gångarter i skritt och galopp främst, kompletterades det nu med en (blivande) dressyrponny med värsta traven Hon har fin skritt också, galoppen har jag inte utvärdetat än.
Det jag fastnade för var att hon verkade vara en väldigt trevlig blivande D-ponny. Fått bra poäng som föl och har en trevlig exteriör. Bra stam med nära släktingar att brås på, bl a segraren i treåshoppningen i Falkenberg 2009. Sen är hon otroligt söt, och hade en mycket trevlig säljare – det är viktigt tycker jag!
Den lilla är alltså en svensk ridponny e. Simbergs Superman – Bernstein. Har faktiskt funderat på just welsh korsat med halvblod eller fullblod innan. Extra roligt att det är just Bernstein som är morfar, honom gillar jag och har faktiskt haft den äran att klappa honom på Gränsbo
Den lilla pärlan heter Moneypenny TM – kallas för Penny. Ganska smidigt att det matchar med Pinglan, eller hur? De matchar ju nästan i färg också, och i storlek Nu går hon på bete nere på ängarna allra längst nere vid havet i Kåseberga, fram tills jag ska flytta.
Dags för en uppdatering känner jag! Vi har precis varit på vår andra lydnadstävling för året. Pajashunden lekte runt och hittade på…. rullade runt och kliade ryggen på platsen, slängde med metallen och rullade den med nosen… många småfel här och där. jaja, vad är väl en bal… får väl se om jag orkar ändå till vår mål i år.
Annars går vi mest promenader, räknar in fåren och passar på att träna lite. Det är ju liksom roligare med vallningen. Även om jag får ryck ibland och tycker det är kul med ”pillet” med lydnaden. Det börjar väl bli dags för ett spår snart också!
Angående MRSP-proven den 1 juni så var hon nu äntligen NEGATIV!!! Det kändes faktiskt overkligt att få det beskedet. Äntligen var hela bakteriefloran utbytt Det blir ett prov till 1 augusti eller så, + en ögonspegling. Sedan där det av till Danmark och Scot. Håll tummarna för att det inte är andra veckan i augusti då Scot är i Wales. Det vore ju hemskt typiskt, då jag väntat på det här i två år!!
Sen i höst händer det massor!! Bland annat ett par veckor i England på jobb… more to come!
För ett par veckor sedan blev Sophi påhoppad och biten av grannens hund. Det visade sig att hon fått ett tandhål i låret. Eftersom hon har (troligtvis) sin MRSP-bakterier så är antibiotika absolut sista utvägen, och ett bitsår blir lätt infekterat. jag tvättade dränaget som en tok varje dag och hon var pigg hela tiden. Det läkte fint och är nu helt läkt! Skönt! Det är också skönt att se hur hon inte verkar ha blivit mentalt påverkad (negativt) av hundmöten. Hon är ganska precis som vanligt!
har anmält till några lydnadstävlingar i sommar. mest för att ha något att träna mot. men det vore kul om vi tog SLCH nu när vi kommit såhär långt! vallning och spår blir det först till hösten!
jag har också beställt tid för en ny bakterieprovtagning i juni. Sophi är fem år nu, och ska det bli några valpar så är det sista chansen på nästa löp innan hon blir för gammal. Tror att hon kommer att löpa i augusti, och hon har redan börjat med ”före-löp” fällningen. Håll tummarna för att bakterierna nu är borta efter 10 månader! Man kan ju hoppas det efterosm bitsåret läkte så fint… Fast det gjorde ju skavsåret i höstas med…
Efter en riktigt trimmat dressyrpass i söndags kväll (som gick bra!) fick jag veta att det var en liten klubbtävling på måndagen. Så det var vi med på. For iväg på kvällen. Började såklart rida fram lite för tidigt men hade fler pauser. Seeeeg som kola var hon, och jag kände inte igen min duracellponny. Lite problem med galoppfattningarna och galoppen kändes struttig. Tänkte att hon var väl trött efter helgen, då det ju blev två hårda pass.
Vi tragglade oss igenom LC:2. Slog vårt tidigare procentrekord, även om det inte är mycket att skryta med, och fick kommentaren”Prydligt”. ja, det kändes ju inte så. Så fort jag slutade rida ordentligt så stannade motorn… Inte vad man är van vid direkt. Men hon gick rent och kändes mest seg. Det var fler som inte kände igen henne, och hon hade ju dåligt påskjut i galoppen. Insåg senare att det där märket på låret troligtvis var resultatet av en spark. Efter en dags vila, liniment och kort promenad var hon sitt vanliga pigga jag igår! skönt! Är ju inte van vid sjuk häst direkt.
Har kollat lite på årets tävlingskalender. Vi börjar med några starter nu i juni. jag rider ju utom tävlan och tävlar mest mot mig själv. Men det ska bli kul!
Det går framåt för mig med hoppträningen! Vågar rida på nu och litar mer på att hon sköter sitt. Innan var det jag som ville ha koll på var bommarna var Vi tränar inget högt, bara travcavaletti, galoppcavaletti och något litet kryss. Bra med gymnastikhoppning Men ändå ger det resultat!
För en månad sedan hoppade Bella henne. De for över både vattenmatta och flera andra hinder. En hel del unghästhopp blev det dock. Nu i helgen var det desto mer sansat. jag tog med Pinglan ner till Öppet Hus på Dimmans Stuteri, för att sedan åka via Tomelilla på hemvägen. Bella hoppade henne på en bana som var ca 80-90 cm. Hur fint som helst!! Fina språng hela tiden, och en enda rivning då hon blev lite lång. Tyvärr inga bilder därifrån. Men Jag har fått nya uppställda bilder som duktiga Eva Svensson tog i helgen. Tar mig helt enkelt friheten och lägger ut dem här
Buster, son till Lucy, och han kompis Tara söker nytt hem. Lägger in Tessans text här. Kontakta mig om du har frågor eller kan erbjuda dem ett hem!
Det är med stort vemod jag till sist insett att jag inte längre har utrymme för katter i mitt liv. Med två små barn i huset kommer katterna ständigt i andra hand, och det hem jag en gång gav dem finns inte längre. Vi vill till exempel inte, på grund av barnen, ha katterna i sovrummen om nätterna, vilket gör katterna stressade och oss uppgivna. Mina katter skulle kort sagt ha det bättre hos andra.
Jag söker ett hem till Buster och Tara som är varaktigt och där man har kunskap om rasen; både dess egenheter och härligheter. Och där man tar emot båda två, för jag särar helst inte på dem. Båda är kastrerade, chipmärkta och årligen vaccinerade.
Buster (S*Swift’s Barcoo Buster, född 20051129)
Buster är mycket livlig, nyfiken och framåt, har ständig koll på vad som händer utanför fönstren och tycker om att mysa i knät eller under täcket i sängen. Buster är också lite för snäll för sitt eget bästa och har trots vår 1,5-årings ofta hårda behandling aldrig så mycket som fällt ut en klo till självförsvar. När det kommer folk på besök är Buster alltid framme och hälsar på alla, nosar i deras skor och söker sig sedan gärna till ett knä för lite gos. Han tycker om att vara ute och har gått ute i sele och koppel en del, samt har vistats lös på landet vid en sommarstuga vid några tillfällen. Buster skulle tycka om att ha utemöjlighet, i form av rastgård eller sommarstuga.
Tara (S*Kvasikatten’s Tara, född 20060429)
Tara är en liten timid katta som inte släpper vem som helst in på livet. Favoritgoset är Busters mjuka mage som hon gärna snuttar på (till Busters förtret). Hon gillar också att retas med Buster, och startar gärna bus. Ibland får hon för sig att hon vill göra kattungar, och bjuder ut sig till höger och vänster. Tara tycker om lugn och ro, och ett tryggt knä att mysa i.
